Riksdagsvalet i Sverige 2026

Trump vill göra Åkesson till statsminister

Det är ingen hemlighet att det pågår utländska påverkanskampanjer inför riksdagsvalet 2026. USA rör sig mer och mer från att vara en demokrati till att bli en auktoritär stat. Trump och Elon Musk vill “odla motstånd” i Europas demokratier genom att stötta högerextrema och nationalistiska partier som delar hans världsbild.

Sverigedemokraterna har täta kontakter med den amerikanska extremhögern. De tar emot hemliga pengar och hämtar inspiration från extremhögerns strategier. SD blir på så vis lydiga marionetter och Trump-lojalister. Det innebär i praktiken att SD ger sitt fulla stöd till miljardärer och Epstein-klassen som byggt sin rikedom på att "råna" vanliga arbetare genom lobbyism, skattelättnader och subventioner.

Pro-israeliska lobbygrupper stödjer extremhögern i såväl Sverige som i resten av Europa. Ett av deras mål är att sprida islamofobi, tysta antifascister och människorättsorganisationer. De hoppas på så sätt eliminera kritik mot folkmordet i Gaza, ockupation av Västbanken och annektering av Israels grannländer.

Därför är det beklagligt och farligt att flera människorättsaktivister inom vänstern anklagas för antisemitism och hat mot judar när de fördömer det pågående våldet mot palestinier, bombningarna i Libanon och folkmordet i Gaza.

Anklagelserna för antisemitism används flitigt för att avleda uppmärksamheten från humanitära katastrofer och försvåra en nödvändig debatt om brott mot mänskliga rättigheter.

Faran med att devalvera ordet antisemit och anklaga människorättsaktivisters kamp är att det finns riktig antisemitism, alltså den vidriga ideologin. När anklagelserna haglar mot så många vanliga medborgare finns det risk att samhället inte reagerar om riktig antisemitism får fäste igen.

Skulle du ha råd med en hyreshöjning på 70 procent?

Marknadshyror innebär att värden bestämma hyran själv, utan att förhandla med hyresgästerna som i dag. Det skulle leda till en rejäl kostnadschock, enligt en färsk rapport från Hyresgästföreningen.

Alla partier i Tidöregeringen vill införa marknadshyror. I oppositionen är Centerpartiet varma anhängare.

Förslaget är, av lättbegripliga skäl, inte särskilt populärt hos andra än hyresvärdarna. Vem vill betala mer för sitt boende?

Moderaterna har därför försökt paketera om marknadshyrorna under det bisarra namnet ”trygghetshyror”. Partiet påstår att det är något helt annat. ”Trygghetshyrorna” skulle innebära att en hyresgäst och hyresvärd förhandlar direkt om hyran vid inflyttning.

Det vill säga: marknadshyror. Bostadsbristen gör att de som letar lägenhet är desperata. Värdarna kan välja och vraka. Med marknadshyror går bostaden till den som är villig att betala mest. Kostnaden frikopplas helt från hyresvärdens utgifter eller bostadens skick.

Tidöregeringen har låtit svenskarna med lägst inkomster lida under kostnadskrisen. Ulf Kristersson har gett sig själv och sin välbärgade bekantskapskrets rejäla skattesänkningar. Själv bor han i Sagerska palatset och låter skattebetalarna ta notan när han shoppar dyr inredning.

Kristersson struntar helt i om din hyra höjs med 5 procent, 25 procent eller 75 procent.

Det enda hyresgästen kan känna sig trygg med är att det skulle innebära en chockhöjning.

Bildning som hot mot makten
Det ligger i auktoritära strömningars intresse att montera ner den fria folkbildningen. När människor lär sig källkritik, historia och mänskliga rättigheter blir de immuna mot politisk manipulation. Genom att göra kunskap och kultur till en klassfråga försvagas det kritiska tänkandet i samhället. Att rösta för återställda anslag handlar därför inte bara om billigare kurser – det handlar om att försvara medborgarnas intellektuella självständighet mot en regering som vill begränsa den.

Konsekvenserna för dig i vardagen
Stängda replokaler: Musikgrupper förlorar sina subventionerade musikhus, instrument och scener över hela landet.

Dyrare kurser: Det som förr var billiga kvällskurser i hantverk, språk eller programmering blir nu en lyxvara för de rika.

Tomma mötesplatser: Lokala studiecirklar och diskussionsgrupper på mindre orter tvingas lägga ner sin verksamhet.

Tystat motstånd: Organisationer som utbildar om mänskliga rättigheter förlorar sitt stöd och förmåga att granska makten.

Den 6 mars lät Israel återigen bomberna falla över civila mål, denna gång i staden Tyr i södra Libanon. Flyganfallet var inte bara en militär räd, utan en skoningslös attack som utplånade en hel släkt på åtta personer. Bland de dödade fanns tre svenska medborgare – offer för en krigföring som helt tycks sakna respekt för civila liv.

Medan israeliska bomber raderade ut en familj, kämpar de överlevande med en bottenlös sorg. En pappa tvingades se sin gravida fru och deras två små barn mördas i ruinerna. Hans vittnesmål om hur hjärtat ”brast och tystnade” blottlägger de mänskliga kostnaderna för Israels brutala framfart, där oskyldiga kvinnor och barn reduceras till statistiska dödstal i officiella rapporter.

Samtidigt som blodet spills och svenska liv släcks, gömmer sig det svenska Utrikesdepartementet bakom byråkratiska floskler. Genom att åberopa ”konsulär sekretess” vägrar UD att rikta den nödvändiga och skarpa kritik som krävs när en främmande makt dödar svenska medborgare. Tystnaden från de svenska myndigheterna blir i praktiken ett tyst godkännande av Israels dödliga våld mot civilbefolkningen.

När Israel och USA den 28 februari 2026 inledde bombningarna av Iran, krävde flera europeiska ledare ett omedelbart stopp. De insåg att ännu ett krig i strid med folkrätten skulle få förödande konsekvenser.

Men statsminister Ulf Kristersson valde en annan väg. Sin vana trogen intog han en passiv hållning:  –  "måste se vad som händer" – en inställning som vittnar om både arrogans och ignorans inför lägets allvar.

Samtidigt har ledande Mellanösternexperter varnat för att konflikten inte bara orsakar ett enormt mänskligt lidande, utan även hotar den globala säkerheten och riskerar att utlösa en ekonomisk härdsmälta.

Anledningen till att USA och Israel startade kriget är oklara. Donald Trump tycks vilja kontrollera Irans styre, medan Israel medvetet försöker skapa instabilitet i regionen. Syftet tros vara att flytta fram sina positioner och förverkliga visionen om "StorIsrael" – en sionistisk stormakt i Mellanöstern.

Det handlar om skattepengar som slussas via dolda biståndsavtal, vilket inte bara är djupt omoraliskt utan också sätter hela Sveriges rättssäkerhet och trovärdighet på spel.

Dolda miljoner
Över 100 miljoner kronor i bistånd har flyttats i hemlighet för att finansiera misstänkta "spöktjänster" och projekt nära den somaliska premiärministerns innersta krets.

Ren och skär korruption
Att betala politiker direkt för att få sin vilja igenom liknar inget annat än mutor, särskilt i ett land som redan är hårt drabbat av korruption.

Bistånd blir mutpengar
Pengar som ska gå till att bekämpa extrem fattigdom används istället som ett rent påtryckningsmedel för svensk inrikespolitik.

Total brist på insyn
Avtalen slöts i hemlighet under 2023, vilket helt krockar med regeringens egna löften om att biståndet ska vara transparent och kontrollerat.

Metoden är så smutsig att den har lett till öppna konflikter med både Sida och Världsbanken, som har protesterat mot hanteringen.

När SD och högern piskar upp denna moralpanik flyttar de medvetet fokus från sakpolitik till rena karaktärsmord. Att lokala och nationella politiker tvingats lämna sina uppdrag visar hur effektiv denna utrensningsstrategi har blivit – där fullt legitima ställningstaganden för folkrätten och det palestinska folkets självklara rätt att göra motstånd mot en olaglig ockupation av Gaza, Västbanken och Östra Jerusalem, vänds till något brottsligt.

Det spelar ingen roll att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gång på gång fördömer extremism och politiskt våld; SD:s maskineri bryr sig inte om fakta. Genom grov guilt by association plockar de enstaka anonyma nätkommentarer och använder dem för att smutskasta hela den samlade oppositionen.

Detta är en farlig och djupt odemokratisk utveckling. Genom att likställa mänskliga rättigheter med terrorism försöker SD skrämma kritiker till tystnad, splittra samhället och avleda uppmärksamheten från sina egna bruna rötter och ideologiska problem.

Sedan Tidöregeringen tog över har arbetslösheten ökat i 37 månader i rad. I höstas, när många redan var utan jobb, sänkte regeringen a-kassan.

I stället för att bekämpa arbetslösheten har regeringen valt att försämra villkoren för dem som redan befinner sig i en utsatt situation. Sänkta ersättningsnivåer och hårdare regler i arbetslöshetsförsäkringen har gjort att fler människor hamnar i ekonomisk otrygghet, skuldsättning och hos Kronofogden. Detta är inte en politik som skapar jobb – det är en politik som skapar fattigdom.

Inför valet 2022 sa Jimmie Åkesson (SD) att sänkt a-kassa var en röd linje. Han lovade att Sverigedemokraterna skulle lämna samarbetet med regeringen om det hände. Men så blev det inte.

Åkesson lurade sina väljare.

När den tidigare arbetsmarknadsministern Johan Pehrson (Liberalerna) uttalade att ”det ska inte vara så fett att vara arbetslös” visade det tydligt vilket synsätt regeringen har på människor utan arbete. Ett synsätt som präglas av misstänkliggörande snarare än ansvarstagande.

I en intervju i SVT den 8 december 2025 med arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) framgick att regeringen inte ser något problem med att arbetslöshetsförsäkringen inte längre uppfyller sin funktion som just försäkring. Budskapet reducerades gång på gång till självklarheten att det är bättre att arbeta än att vara arbetslös – utan att presentera faktiska lösningar på hur jobben ska bli fler.

I november 2025 föreslog Johan Britz att arbetslösa i Tensta ska flytta till Norrland och plocka bär. Att lösa en komplex strukturell arbetslöshet med skogens skafferi är inte bara helt verklighetsfrånvänt, det är djupt nedlåtande.

Att regeringen tror sig ha löst problemet med stigande arbetslöshet genom att försämra villkoren för de arbetslösa visar att den saknar både analys och ambition. Det finns inga skäl att tro att en ny mandatperiod skulle innebära något annat.

Samtidigt står vi inför stora strukturella förändringar på arbetsmarknaden. AI och automatisering kommer inom en snar framtid att ersätta många jobb – även kvalificerade. Detta kräver en politik som investerar i trygghet, omställning och utbildning, inte i bestraffning.

Den som idag tror att arbetslöshet aldrig kan drabba dem bör tänka om. Att rösta på ett parti som öppet accepterar fattigdom som konsekvens av arbetslöshet är att underminera den trygghet som byggts upp i Sverige under mer än hundra år. Den tryggheten kan raseras på en enda mandatperiod.

I stället för att ta tydliga ställningstaganden i internationella konflikter har regeringen vid upprepade tillfällen undvikit skarpa uttalanden i situationer där mänskliga rättigheter och internationell rätt satts på spel. Samtidigt som statsministern offentligt har kritiserat vissa staters agerande som brott mot internationella normer, har han valt att förhålla sig tyst i andra fall.

Till exempel har regeringen ännu inte kommenterat USA:s agerande gentemot Venezuela, där attacker mot båtar har lett till minst 126 dödsfall, kidnappning av Nicolás Maduro samt USA:s anspråk på Venezuelas naturresurser. Både i juni 2025 och februari 2026 gick dessutom Israel tillsammans med USA till angrepp mot mål i Iran — en militär eskalering som enligt folkrättsexperter väcker allvarliga frågor om krigsrättens gränser. Kriget har skapat stor oro på världsmarknaden och oljepriset skjutit i höjden.

Trots vapenvilan fortsätter kriget i Gaza, där omfattande israeliska militära operationer har lett till tiotusentals döda, stora civila förluster och en humanitär katastrof. Israel fortsätter att förvägra befolkningen de mest grundläggande behoven av mat och vatten.

Människorättsorganisationer som Amnesty International har konstaterat att Israels krigföring inneburit handlingar som kan utgöra folkmord enligt folkmordskonventionens kriterier, genom att avsiktligt orsaka levnadsvillkor som riskerar att leda till Gazas fysiska undergång.

Genom att vägra fördöma Israels krigsförbrytelser och Israels fortsatta olagliga annektering av palestinskt land, ger regeringen grönt ljus för Israel att fortsätta bryta mot folkrätten och internationell lag. Israel testar hela tiden gränsen för hur långt de kan gå innan västvärlden säger stopp.

I Sudan har den paramilitära gruppen Rapid Support Forces (RSF) och dess allierade miliser begått systematiska övergrepp mot civila i Darfur i samband med civilkriget som startade 2023. Det har formellt fastställts att RSF och närstående grupper begått folkmord i Sudan. Regeringen Kristersson håller tyst.

Folkrätten är visserligen inte utan brister, men den utgör en grundläggande ram för att skydda civila, förebygga övergrepp och skapa stabilitet i det internationella systemet. När Sverige i vissa sammanhang väljer att tona ned kraven på tydlig folkrättslig efterlevnad riskerar det att underminera detta regelverk och därmed också dess möjligheter att förebygga övergrepp och skydda utsatta grupper.

Men verkligheten efter valet blev en helt annan.

Sedan Tidöregeringen tillträdde har matpriserna fortsatt att stiga kraftigt. Jämfört med början av 2022 har priserna i svenska livsmedelsbutiker ökat med omkring 25 procent. För många hushåll innebär det flera tusen kronor mer per år – för exakt samma matkasse. Falukorven blev inte billigare. Den blev dyrare.

Trots stora ord och enkla symboler har regeringen inte levererat några effektiva åtgärder som pressat priserna. I stället har ansvaret gång på gång skjutits vidare: till omvärlden, till inflationen, till kriget i Ukraina eller till konsumenterna själva. Samtidigt har matjättarnas vinster varit fortsatt höga, utan att regeringen visat någon större vilja att ingripa.

Ebba Buschs falukorv var tänkt att signalera handlingskraft och vardagsförståelse. I dag står den snarare som en påminnelse om hur lätt det är att vinna röster med enkla budskap – och hur svårt regeringen haft att infria dem.

För människor med små marginaler spelar det ingen roll hur många presskonferenser som hålls eller hur många symboler som visas upp. Det som räknas är priset i butik. Där har Tidöregeringen misslyckats.

Sedan "vapenvilan" den 10 oktober har Israel mördat mer än 951 palestinska män, kvinnor och barn. Mer än 2700 palestinier har skadats. Israel har brutit mot vapenvilan 1300 gånger. Palestinsk egendom har demolerats vid mer än 200 tillfällen.

Det har aldrig funnits en vapenvila, bara ett långsammare dödande med samma syfte som tidigare: Att skapa villkor som försvårar för palestinierna att stanna i Gaza. Israel håller sin dröm levande genom att fortsätta sitt dödande av palestinier och genom att hålla livsvillkoren på en nivå som dagligen kräver nya dödsoffer, förutom de som skjuts och bombas ihjäl.

Dialyspatienter, cancerpatienter och svårt skadade palestinier dör på grund av Israels fortsatta blockering av mediciner och nödvändiga resurser. Palestinier som står i kö för vård utomlands hinner avlida. Det finns 20 000 svårt skadade i Gaza som behöver omedelbar vård utomlands.

Den 31 januari mördade Israel 31 palestinier i Gaza, därav 6 barn. Detta sker dagen innan Rafah Crossing öppnas. Israel kommer att ha full beslutanderätt över vilka och vad som kan komma in och ut ut Gaza.

Israels behandling av palestinier saknar motstycke i modern tid.

I september 2025 slog en oberoende FN-kommission  fast att Israel begått folkmord i Gazaremsan

FN:s särskilda rapportör för de ockuperade palestinska områdena har i rapporter som "Gaza Genocide: a collective crime" dragit slutsatsen att kriterierna för folkmord är uppfyllda.

Amnesty International publicerade i december 2024 en omfattande utredning som konstaterar att Israel begår folkmord mot palestinier i Gaza genom systematiska attacker och utsvältning.

International Association of Genocide Scholars (IAGS): Världens ledande organisation för folkmordsstudier antog i augusti 2025 en resolution som slår fast att Israels agerande uppfyller de juridiska kriterierna för folkmord.

Israeliska människorättsorganisationer: Organisationerna B'Tselem och Physicians for Human Rights släppte i september 2025 rapporter där de drar slutsatsen att kriget i Gaza är ett folkmord.

FN:s faktablad om folkmordskonventionen (engelska): Beskriver konventionens innebörd.

Enligt 1948 års konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (folkmordskonventionen) har alla stater som skrivit under avtalet en rättslig skyldighet att inte bara avstå från folkmord, utan även att aktivt agera för att förhindra att det sker.

Regeringen har aktivt valt att inte agera för att förhindra folkmord.

Regeringen håller fast vid sin position och förnekar att det pågått folkmord. De vägrar också fördöma de krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som Israel genomfört och ger istället sitt fulla stöd till Israels våldsbejakande högerextrema regim.

Regeringens agerande kommer att granskas och dokumenteras. Framtida generationen kommer att kunna läsa om detta i historieböcker och förfasas över likgiltigheten inför det enorma lidande som Gazas befolkning utsatts för.

Hon hävdar konsekvent att Israels krigsföring i Gaza utgör legitimt självförsvar och förnekar att den kan handla om folkmord. Detta sker trots att FN-experter, ledande människorättsorganisationer och Internationella domstolen pekat på allvarliga indikationer på just detta – och trots att flera ledande israeliska makthavare öppet förespråkar utrotning av Gazas befolkning.

Israels finansminister Bezalel Smotrich har beskrivit palestinier som mindre än människor och argumenterat för att Gaza ska utplånas. Säkerhetsminister Itamar Ben-Gvir har upprepade gånger avhumaniserat civila palestinier och försvarat extremt våld riktat mot hela befolkningen. Likud-parlamentarikern Nissim Vaturi har öppet uttalat att Gazas invånare bör dödas utan åtskillnad. Dessa uttalanden kommer inte från marginaliserade extremister, utan från personer med direkt inflytande över Israels krigföring.

När Alice Teodorescu Måwe ändå beskriver detta krig uteslutande som självförsvar, utan att förhålla sig till dessa folkmordsretoriska ställningstaganden, legitimerar hon i praktiken ett våld som riktas mot civila män, kvinnor och barn. Genom att misstänkliggöra kritiker och ignorera förövarnas egna ord bidrar hon till att normalisera kollektiv bestraffning, massdödande och systematisk förstörelse av ett helt samhälle.

Att vägra erkänna folkmordets realitet är inte neutralitet. Det är ett aktivt politiskt val att ställa sig bakom förövarens narrativ och bortförklara ett mönster av övergrepp som är tydligt dokumenterat. När folkvalda använder sin plattform för att relativisera eller förneka detta undergrävs både folkrätten och principen om alla människors lika värde.